Ekopark Hornsö, där Småland är som finast; Anders Johansson; 2023
endast ny

Ekopark Hornsö, där Småland är som finast Upplaga 1

av Anders Johansson
Ekopark Hornsö är en förnämlig vildmark, den finaste i södra Sverige. Den här boken syftar till att säga något om traktens natur, historia och minnen. Kanske kan mina resor i ekoparken under flera decennier tjäna som en utgångspunkt för andras resor och strövtåg genom denna underbara natur. Människor är alltid lokala. Gölarna i de trakter där de bor, sådana som Lillegöl och Rudgöl, är också lokala, liksom den som skriver detta. Vart man vänder sig i Småland och i världen bortom Småland så ser man bara lokala människor. För 40 år sedan bodde jag i Seattle på USA:s västra kust. Vad såg jag där, tror ni? Jo, bara local people. Så visst är de människor jag mött i Hornsö med omnejd, liksom undertecknad även universella! Liksom gölarna! Och vad ska jag säga om en vårkväll på bron över Alsterån när stjärnorna tänds? Där har jag lyssnat både till evigheten och till mer lokala ljud, sådana som en lokal motorsåg långt borta eller en lokal orrtupp, som bubblar från en lokal grantopp. Bron kallas Hyddebron. Det fanns en byggnad vid ena stranden där de bodde som byggde bron. En av dem blev förälskad i en kvinna i trakten. Hon hette Elin. De fick ett barn tillsammans, men Elins far reste upp till Medelpad och hämtade hem henne. Han hade utsett en ny man. Allt detta och mer därtill brukar jag tänka på när jag står där på bron. Kanske är rent av det lokala en förutsättning för det universella? När jag stått under stjärnorna har jag också tänkt att det är en lycka att få leva en tid som människa på jorden. Så högtidlig kan man bli när de lokala omständigheterna sammanfaller med de universella, och liksom smälter samman till en enda. Det här är en bok Ekopark Hornsö, om naturen och historien och människorna. Och om mina funderingar kring allt detta. Kort sagt kunde man säga att läsaren av denna bok träder in i det universum som finns i en provins i Småland. Om författaren: Anders Johansson, född 1947 i Västerås, sedan 1972 bosatt i Kalmar, är författare, poet och fotograf. Han har publicerat en lång rad böcker inom skilda genrer, däribland landskapsböcker, i synnerhet om Öland och Småland, böcker om katter och om vårt förhållande till djur. Anders Johansson utgav våren 2022 en omfångsrik volym samlade och valda dikter.
Ekopark Hornsö är en förnämlig vildmark, den finaste i södra Sverige. Den här boken syftar till att säga något om traktens natur, historia och minnen. Kanske kan mina resor i ekoparken under flera decennier tjäna som en utgångspunkt för andras resor och strövtåg genom denna underbara natur. Människor är alltid lokala. Gölarna i de trakter där de bor, sådana som Lillegöl och Rudgöl, är också lokala, liksom den som skriver detta. Vart man vänder sig i Småland och i världen bortom Småland så ser man bara lokala människor. För 40 år sedan bodde jag i Seattle på USA:s västra kust. Vad såg jag där, tror ni? Jo, bara local people. Så visst är de människor jag mött i Hornsö med omnejd, liksom undertecknad även universella! Liksom gölarna! Och vad ska jag säga om en vårkväll på bron över Alsterån när stjärnorna tänds? Där har jag lyssnat både till evigheten och till mer lokala ljud, sådana som en lokal motorsåg långt borta eller en lokal orrtupp, som bubblar från en lokal grantopp. Bron kallas Hyddebron. Det fanns en byggnad vid ena stranden där de bodde som byggde bron. En av dem blev förälskad i en kvinna i trakten. Hon hette Elin. De fick ett barn tillsammans, men Elins far reste upp till Medelpad och hämtade hem henne. Han hade utsett en ny man. Allt detta och mer därtill brukar jag tänka på när jag står där på bron. Kanske är rent av det lokala en förutsättning för det universella? När jag stått under stjärnorna har jag också tänkt att det är en lycka att få leva en tid som människa på jorden. Så högtidlig kan man bli när de lokala omständigheterna sammanfaller med de universella, och liksom smälter samman till en enda. Det här är en bok Ekopark Hornsö, om naturen och historien och människorna. Och om mina funderingar kring allt detta. Kort sagt kunde man säga att läsaren av denna bok träder in i det universum som finns i en provins i Småland. Om författaren: Anders Johansson, född 1947 i Västerås, sedan 1972 bosatt i Kalmar, är författare, poet och fotograf. Han har publicerat en lång rad böcker inom skilda genrer, däribland landskapsböcker, i synnerhet om Öland och Småland, böcker om katter och om vårt förhållande till djur. Anders Johansson utgav våren 2022 en omfångsrik volym samlade och valda dikter.
Upplaga: 1a upplagan
Utgiven: 2023
ISBN: 9789188499271
Förlag: Ängö Bok och Bild
Format: Inbunden
Språk: Svenska
Sidor: 223 st
Ekopark Hornsö är en förnämlig vildmark, den finaste i södra Sverige. Den här boken syftar till att säga något om traktens natur, historia och minnen. Kanske kan mina resor i ekoparken under flera decennier tjäna som en utgångspunkt för andras resor och strövtåg genom denna underbara natur. Människor är alltid lokala. Gölarna i de trakter där de bor, sådana som Lillegöl och Rudgöl, är också lokala, liksom den som skriver detta. Vart man vänder sig i Småland och i världen bortom Småland så ser man bara lokala människor. För 40 år sedan bodde jag i Seattle på USA:s västra kust. Vad såg jag där, tror ni? Jo, bara local people. Så visst är de människor jag mött i Hornsö med omnejd, liksom undertecknad även universella! Liksom gölarna! Och vad ska jag säga om en vårkväll på bron över Alsterån när stjärnorna tänds? Där har jag lyssnat både till evigheten och till mer lokala ljud, sådana som en lokal motorsåg långt borta eller en lokal orrtupp, som bubblar från en lokal grantopp. Bron kallas Hyddebron. Det fanns en byggnad vid ena stranden där de bodde som byggde bron. En av dem blev förälskad i en kvinna i trakten. Hon hette Elin. De fick ett barn tillsammans, men Elins far reste upp till Medelpad och hämtade hem henne. Han hade utsett en ny man. Allt detta och mer därtill brukar jag tänka på när jag står där på bron. Kanske är rent av det lokala en förutsättning för det universella? När jag stått under stjärnorna har jag också tänkt att det är en lycka att få leva en tid som människa på jorden. Så högtidlig kan man bli när de lokala omständigheterna sammanfaller med de universella, och liksom smälter samman till en enda. Det här är en bok Ekopark Hornsö, om naturen och historien och människorna. Och om mina funderingar kring allt detta. Kort sagt kunde man säga att läsaren av denna bok träder in i det universum som finns i en provins i Småland. Om författaren: Anders Johansson, född 1947 i Västerås, sedan 1972 bosatt i Kalmar, är författare, poet och fotograf. Han har publicerat en lång rad böcker inom skilda genrer, däribland landskapsböcker, i synnerhet om Öland och Småland, böcker om katter och om vårt förhållande till djur. Anders Johansson utgav våren 2022 en omfångsrik volym samlade och valda dikter.
Ekopark Hornsö är en förnämlig vildmark, den finaste i södra Sverige. Den här boken syftar till att säga något om traktens natur, historia och minnen. Kanske kan mina resor i ekoparken under flera decennier tjäna som en utgångspunkt för andras resor och strövtåg genom denna underbara natur. Människor är alltid lokala. Gölarna i de trakter där de bor, sådana som Lillegöl och Rudgöl, är också lokala, liksom den som skriver detta. Vart man vänder sig i Småland och i världen bortom Småland så ser man bara lokala människor. För 40 år sedan bodde jag i Seattle på USA:s västra kust. Vad såg jag där, tror ni? Jo, bara local people. Så visst är de människor jag mött i Hornsö med omnejd, liksom undertecknad även universella! Liksom gölarna! Och vad ska jag säga om en vårkväll på bron över Alsterån när stjärnorna tänds? Där har jag lyssnat både till evigheten och till mer lokala ljud, sådana som en lokal motorsåg långt borta eller en lokal orrtupp, som bubblar från en lokal grantopp. Bron kallas Hyddebron. Det fanns en byggnad vid ena stranden där de bodde som byggde bron. En av dem blev förälskad i en kvinna i trakten. Hon hette Elin. De fick ett barn tillsammans, men Elins far reste upp till Medelpad och hämtade hem henne. Han hade utsett en ny man. Allt detta och mer därtill brukar jag tänka på när jag står där på bron. Kanske är rent av det lokala en förutsättning för det universella? När jag stått under stjärnorna har jag också tänkt att det är en lycka att få leva en tid som människa på jorden. Så högtidlig kan man bli när de lokala omständigheterna sammanfaller med de universella, och liksom smälter samman till en enda. Det här är en bok Ekopark Hornsö, om naturen och historien och människorna. Och om mina funderingar kring allt detta. Kort sagt kunde man säga att läsaren av denna bok träder in i det universum som finns i en provins i Småland. Om författaren: Anders Johansson, född 1947 i Västerås, sedan 1972 bosatt i Kalmar, är författare, poet och fotograf. Han har publicerat en lång rad böcker inom skilda genrer, däribland landskapsböcker, i synnerhet om Öland och Småland, böcker om katter och om vårt förhållande till djur. Anders Johansson utgav våren 2022 en omfångsrik volym samlade och valda dikter.
Ny bok
300 kr315 kr
5% studentrabatt med Studentapan
Begagnad bok (0 st)
Ny bok
300 kr315 kr
5% studentrabatt med Studentapan
Begagnad bok (0 st)