12 minuter i Paris : Noveller Upplaga 1

Följ med till Café les Enfants de la Lune och 12 minuter i Paris. Klockan är 16:48 och ett café har legat i detta gathörn, inte långt från Sacre Coer, sedan 1890. Namnet Les Enfantes de la Lune står skrivet med vita snirkliga bokstäver på de gröna markiserna. Det vitrappade huset pryds av svarta järnbalkonger och höga fönster. Uteserveringen har stora skjutfönster som är öppna. Där ute doftar det av tvåtaktsmopedavgaser, varm asfalt och diesel. Det är här som novellsamlingen 12 minuter i Paris utspelar sig. En grupp författare har stämt träff just här, de har suttit många timmar utan ett tecken på inspiration, men i den förväntansfulla Parisiska kvällen börjar något plötsligt forma sig. Tolv minuter skriver de, och på tolv minuter föds en samling noveller och dess karaktärer ur skymningen och ifrån denna plats. Vi får följa människorna på detta café och deras olika bilder av samma omgivning. Läsningen är en upplevelse som berör, med både spänning, glädje, kärlek och sorg. Bakom novellsamlingen ligger 25 författare som reste till Paris i samband med ett skrivprojekt arrangerat av Maria Wells och Elisabeth "Ludde" Sjöberg Strand. Utdrag ur en av novellerna: Våren var sen det året. Parisarna frös och kastanjerna vägrade slå ut. Staden kändes färglös med sina ljusa fasader stumma, utan kontraster, i det trötta ljuset. Människorna rörde sig snabbt över trottoarer och torg, liksom uppgivna i sina vinterkläder. Parker och uteserveringar låg ödsliga som om allt bara väntade. Det var hennes första resa. Hennes första möte med den stad hon tänkt sig var hennes. Den stad hon fantiserat om, läst om och längtat till. Hon hade föreställt sig våren annorlunda. Blommande grenar mot djupblå himlar, upplysta caféer och kajer fyllda av förälskade par. Hon hade drömt om att leva där, fritt och vildsint omgiven av människor som alla brann för något. Helst hade hon velat bo i en husbåt vid Seines strand som Anais Nin eller som Mimi och Rodolphe i en vindskupa. Så småningom, kunde hon drömma, skulle hon ha sin egen ateljé högst upp i ett hus i något vindlande kvarter. Hon skulle ha vackra fönster mot norrljuset och en trasslig, stensatt gård fylld med fragment av sådant som kunde vara delar av konst eller bara vackra skärvor ...