Aion : Om Självets symbolhistoriaUpplaga 1

"När en människa känner sig själv känner hon Gud", sade på 200-talet e Kr Clemens från Alexandria. C G Jung citerar denna gnostiskt influerade kyrkofader och menar att de flesta gnostiker i själva verket var insiktsfulla psykologer. De försökte överbrygga klyftan mellan medvetet och omedvetet, och de förlade gnosis (insikten) till den psykiska erfarenheten. I Aion (1951) diskuterar Jung bland annat det ondas problem, Antikrist och föreställningen om den yttersta tiden utifrån gnostiska, alkemiska, astrologiska och kristna källor. Aion, det grekiska ordet för eon eller tidsålder, bildar ramen för Jungs undersökning av Fiskarnas tidsålder som astrologiskt sammanfaller med kristendomens uppkomst och historia. Liksom fisken (en symbol för Kristus) dras upp ur djupen, hämtar människan sin andliga kraft från det inre djupet: det omedvetna. Jungs undersökningar av Kristusgestalten är samtidigt en resa i Självets symbolhistoria. Självet är den arketyp som framställer människans livsmål och "skatt", hennes inre gudsbild. Självet uttrycker sig i symboler som trädet eller cirkeln. Mithrasguden Aion på bokens omslag är också ett sådant uttryck. Självet är inte endast ett begrepp utan en själslig verklighet, ytterst handlar det om människans möjligheter att förverkliga sin individualitet: sin unika livsuppgift. Boken riktar sig till såväl den intresserade allmänheten, inte minst den stora gruppen sökande människor med intresse för bl a gnosticism och alkemi, som psykologer, psykoterapeuter, teologer och präster. Översättning Lars W Freij Den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875–1961) samarbetade i flera år med Sigmund Freud men grundade sedan den analytiska psykologin, som på väsentliga punkter skiljer sig från Freuds psykoanalays och som fått många efterföljare. Tidigare utgivna titlar i serien: Svar på Job (1993), Psykologiska typer (1993), Psykets dynamik och struktur (1994), Arketyper och drömmar (1995), Själen och döden (1996), Psykologi och religion (1998) och Psykologi och alkemi (1999).