Att mäta verklighetenUpplaga 1

Européerna var bland de första som tillverkade mekaniska klockor och ritade geometriskt exakta kartor, med vars hjälp sjömännen kunde navigera rakt över de stora haven. De utvecklade matematiken med hjälp av de indoarabiska siffrorna som ersatte de ohanterliga romerska, och de uppfann den dubbla italienska bokföringen. Europas globala kommersiella och militära operationer var inte möjlig utan bokhållare som höll ordning på resurserna. Kanonkulornas projektilbanor kunde beräknas och perspektivläran fascinerade människorna. Man började till och med beräkna hela världsalltet. Den polyfona musiken som skapades på 1200-talet förutsatte att de olika stämmorna följde en enhetlig takt. Noter skrivs i tidsserier som uppdelas i takter, tiden indelas i lika stora bitar, samma mentalitet som beredde marken för den mekaniska klockan. Vårt tidsbegrepp uppstod, och möjligheterna att organisera och samordna människornas aktiviteter ökade. Under senmedeltiden och renässansen uppstod en ny verklighetsmodell i Europa. En kvantitativ modell började ersätta den gamla kvalitativa. Slutet av 1200-talet och början av 1300-talet, ofta kallad den mörka medeltiden, var en epok som kännetecknades av omvälvande tankegenombrott som lade grunden till västerlandets enorma framsteg under kommande århundraden. Att mäta verkligheten är en tankeväckande bok som kastar ljus över både medeltiden och vår tid. Alfred W. Crosby är professor i American Studies, historia och geografi vid University of Texas, Austin.