Bevisrättens tillämpning i skatteprocessen

Bevisrätten utgår från principen om fri bevisvärdering. Det innebär att bevisvärderingen som utgångspunkt inte ska slås fast i lagregler eller andra rättskällor. Domaren ska alltså inte vara bunden av regler när denne fastställer ett bevisvärde, utan ska grunda värderingen på kunskapsteoretiska resonemang. Skatteprocessen grundas å sin sida på legalitetsprincipen som ställer krav på en lagbunden rättstillämpning och med höga krav på rättssäkerhet. Skatteprocessens krav på lagbundenhet och bevisrättens krav på avsaknad av regelstyrning kan ge upphov till konflikter. När bevisrätten tillämpas i skatteprocessen finns det därför anledning att överväga om det finns skäl att begränsa den bevisrättsliga friheten. I avhandlingen undersöks och systematiseras bevisrättens tillämpning i skatteprocessen. Avhandlingen behandlar framför allt bevisvärderingen i skattemål, men även regler om bevisbördan och beviskravet i skattemål undersöks ingående. Med hänsyn till utredningsreglernas betydelse för de bevisrättsliga frågeställningarna behandlas också parternas och domstolens ansvar för den skatterättsliga utredningen. I undersökningen identifieras och analyseras ett antal undantag från de etablerade bevisrättsliga huvudreglerna som förekommer i skatteprocessen, såsom bevisvärderingsanvisningar och bevispresumtioner. Därtill analyseras om ytterligare undantag från de bevisrättsliga huvudreglerna är nödvändiga för att uppfylla skatteprocessens krav på lagbundenhet och rättssäkerhet.