Brev XXII.Supplement. 1893-1912

"Den mäktiga samlingen framstår som världslitteraturens största självbiografi. Den är ännu under utgivning måtte den aldrig ta slut!" Så skrev en gång Sven Delblanc om utgivningen av Strindbergs brev, men nu närmar sig detta mångåriga utgivningsprojket faktiskt sitt slut.   Den första volymen av August Strindbergs Brev utgavs 1948 och med volymerna 21 och 22 sätts punkt för det stora utgivningsprojekt som Strindbergssällskapet startade för mer än femtio år sedan. Drygt tusentalet nya brev presenteras i dessa supplementvolymer, resultat av efterlysningar och inventeringar i världens alla bibliotek, arkiv och samlingar, offentliga och privata. Här finns ett nytt "förstabrev", där åttaåringen August med prydlig piktur bilägger ett PS till brodern Oscars välgångsönskningar till modern Eleonora: "Detsamma önskar och Pappas och mamas August". Och ett nytt allra sista brev, ett telegram åtta dagar före Strindbergs död till en läkarbekant i Tyskland: "Är Wassermans medel mot kräfta användbart för mig?"   Dessa brev är naturligtvis historiska och biografiska dokument. Men de är också stor litteratur. Erland Josephson har vittnat: "Och breven! Som publik blir man ohjälpligt indragen, arg och förtrollad, ilsken och förförd. Innan man hinner säga hepp ligger man i inre brevväxling med allt detta småsinta och gigantiska. Han riktar sig befriande till ens friskaste galenskap." Björn Meidal, som sedan nystarten av utgivningen mot slutet av 80-talet varit redaktör för August Strindbergs Brev, är litteraturforskare och Strindbergskännare.