Därför samarbetar vi

Vi har lätt att uppfatta små barn som självcentrerade varelser, men i själva verket är de påfallande samarbetsvilliga. Tvååringar har betydligt lättare att sinsemellan dela upp någonting åtråvärt några bananer, till exempel än vad schimpanser har. Det är alltså inte enbart vårt abstrakta tänkande som skiljer oss från våra närmaste släktingar bland djuren, utan också förmågan att samarbeta och att dela intentioner. Schimpanser och andra människoapor är kapabla att samarbeta, men väljer av olika skäl ofta att inte göra det. Det som är naturligt för oss är helt enkelt inte lika naturligt för dem. Utvecklingspsykologen och primatforskaren Michael Tomasello har genomfört en rad sofistikerade experiment för att belysa de beteendemässiga skillnaderna mellan människobarn och schimpanserochblottläggadeevolutionäragrundvalarna för vår kultur och våra institutioner. Enligt Tomasello har den mänskliga kulturen två utmärkande egenskaper som inte vore möjliga utan en för arten unik förmåga och vilja till samarbete. Den ligger till grund för den mänskliga kulturens kumulativitet, att människans artefakter och beteendemönster utvecklas och blir med tiden alltmer komplexa, och för sociala institutioner, det vill säga den uppsättning beteendemönster som styrs av olika slags ömsesidigt erkända normer och regler. Sedan århundraden har två ståndpunkter präglat debatten om människans natur. Å ena sidan uppfattningen att människor är egoistiska av naturen och måste uppfostras till samarbete. Å andra sidan uppfattningen att människan av naturen är inställd på samarbete och av sin omgivning görs till egoist. I Därför samarbetar vi kastar Tomasello nytt ljus över denna gamla fråga.