De evigt unga, de redan gamla : en åldersfrågaUpplaga 1

Det skrynkliga Sverige mot det släta? De stora barnkullarna från 40-talet börjar bli gamla. Proppen Orvar har blivit 50+ och nu väller Den Grå Pesten fram över landet. Åtminstone kallas den stora generationen som föddes på fyrtiotalet så, i andra länder i Europa. Alla EU-länder har samma ålderspyramid som vi och aldrig tidigare i historien har den sett ut som den gör idag. Allt färre yngre ska försörja allt fler äldre. Det kan bli en ödesfråga. Om inte äldre människor är produktiva högre upp i åldrarna riskerar stora delar av välfärden att gå förlorad. Men trots att vi lever längre och blir allt friskare slutar de flesta att jobba redan i 55-årsåldern. Vill vi sluta arbeta eller måste vi? Är det fördomar om äldre som gör att arbetsgivare vill bli av med dem? Varför finns det inte plats för folk över 50 i den nya ekonomin, trots att all forskning pekar på att vi långt upp i åldrarna kan vara produktiva och kreativa? Journalisten Lars Grip häpnar när han går igenom forskningsrapporter om åldrandet. Att bli äldre är något helt annat än vi hittills trott. Här guidas vi genom historiens skiftande syn på ålder. Från antiken över renässans och upplysning, från makarna Myrdals trettiotal och Ivar Lo-Johanssons femtiotal fram till idag. Det visar sig att när de äldre är få, har de hög status. När de är många dyker ålderismen - hatet mot de äldre - upp. Idag är dessa fördomar dolda; alla talar om att man kan jobba efter femtio. Ändå blir det inte så. Forum 50+, initiativtagare till boken och den förening som arbetat längst med dessa frågor, menar att om vi inte diskuterar detta i tid - innan "68:orna" blir riktigt gamla - kommer ålderismen att blomstra även i Sverige. Det skrynkliga Sverige ställs mot det släta Sverige. Förordet har skrivits av Margó Ingvardsson, generalsekreterare i föreningen Forum 50+.