Det enda som blir kvar är ord

Den ena skuggan går in i den andra Den ena vinkeln går över i en annan Den ena skuggan låtsas vara en fjärde Den femte har nästan försvunnit Helena Österlunds Ordet och Färgerna belönades med Borås Tidnings debutantpris 2010. Ett drygt decennium senare skriver Österlund ett svar till debutboken, eller en spegling. I en ny diktberättelse undersöker hon möjligheten att undkomma skuggor och omformulera minne och liv. Helena Österlunds romaner Min sårbara kropp (2019) och Att spegla sig i någon annans vatten (2020) rönte stor uppmärksamhet. "Min sårbara kropp borde nomineras till Augustpriset", skrev exempelvis Lidija Praizovic i Aftonbladet. Det enda som blir kvar är ord är Österlunds första poesibok sedan debuten. "Två kamper, med sinsemellan rakt motsatta syften verkar föras. Båda med samma ursinne. Mot världen, mot kroppen, mot språket. En för enkelhet, helhet, tillit och tillförlitlighet över tid. En annan för mångtydighet, föränderlighet, rörlighet och öppenhet i nuet." Jörgen Gassilewski, Örnen och Kråkan. "Språket hamrar sig brutalt fram genom diktsamlingens tre delar. Detaljer som till en början är så blodiga att de ibland trubbar av, stegras mot slutet i något som liknar vild utopi." Hedvig Ljungar, SvD.