Fatta historia : en explorativ fallstudie om historieundervisning och historiebruk i en högstadieklass

Vad händer i mötet mellan lärare, elev och ämne på historielektionerna? Denna studies huvudsyfte är att utforska hur historieämnet konstitueras av lärare och elever i en niondeklass under deras arbete med ett ämnesområde - i det här fallet första världskrigets och mellankrigstidens historia. Närmare bestämt undersöker studien hur informanterna gemensamt skapar historisk mening genom att erfara och tolka det förflutna i klassrummet. Enligt studiens teoretiska utgångspunkter kan skolans historieundervisning betraktas som ett organiserat kollektivt bruk av det förflutna som står i nära förbindelse med andra samhälleliga historiebruk. Studien omfattar data från 16 observerade lektioner, intervjuer med läraren och eleverna och analyser av elevernas essäskrivningar. Studien visar hur realhistoriska kunskaper i, metahistoriska kunskaper om och värdeförmedlande kunskaper av historia framträder och tvinnas samman till en helhet i undervisningen. En hypotetisk slutsats är att dessa tre kunskapsformer är ömsesidigt beroende av varandra i den konkreta undervisningssituationen. En didaktisk implikation är indikationer på att olika metaperspektiv i historieundervisningen kan behöva utvecklas. Särskilt gäller det om de historiska aktörsperspektiven som förefaller vara viktiga för att stärka elevers förmåga att artikulera sitt historiemedvetande. Ett teoretiskt bidrag rör studiens eklektiska användning av ("tyska") teorier om historiemedvetande och ("anglosaxiska") teorier om historiskt tänkande.