Fiktion genom två medier : En studie om gymnasieelevers menings-skapande utifrån Hjalmar Söderbergs novell ""Pälsen"" och dess adaption till film Upplaga 1

Syftet med avhandlingen är att bidra med detaljerad kunskap om gymnasieelevers meningsskapande utifrån fiktion från olika medier, i detta fall skönlitteratur i form av en tryckt novell och en novellfilm som är en adaption av novellen. Fyra mediala förutsättningar iscensätts där skönlitteratur och film används, för att undersöka hur gymnasieungdomar skapar mening om skönlitteratur och film och vilka didaktiska konsekvenser detta får. I den första förutsättningen får eleverna skriva om Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen”, medan de i den andra förutsättningen får skriva om Björne Larsons filmadaption Pälsen (2008). I den tredje förutsättningen får eleverna skriva efter att ha sett filmen och sedan läst novellen, medan den omvända ordningen gäller i den fjärde förutsättningen. Studiens material består av 186 elevtexter, har samlats in år 2016 och 2018. Elevernas meningsskapande undersöks genom olika positioner de intar till verken. Eleverna kan inta en intrigposition där de befinner sig i den fiktiva världen; en analogiposition där de undersöker vilken överförd betydelse verken har; samt en objektsposition där eleverna yttrar sig om verket som ett objekt med en konstruktör. Utifrån dessa positioner framkommer att eleverna som läser novellen skriver ur alla dessa positioner, men jämfört med övriga grupper mest ur en analogiposition där olika budskap från novellen konstrueras. Eleverna som ser filmen skriver mest om intrigen, vilket bland annat uttrycks genom den närhet de upprättar till filmens karaktärer. Filmgruppen använder få begrepp som är mediespecifika, istället använder de litterära begrepp i sitt meningsskapande om filmen. Elever som tar del av både film och novell skriver ofta jämförelser av berättelsernas intriger, men det kan också leda till mediereflexiva och metakognitiva resonemang om filmen och novellen. I resultatkapitlen framkommer vidare att filmgruppens skrivande om intrigens viktiga händelser präglas av en större säkerhet än novellgruppen. Avslutningsvis undersöks elevernas inferenser om novellen och filmen, där filmgruppen i högre grad ägnar sig åt elaborerande inferenser där spekulativa resonemang om karaktärerna utvecklas. Resultaten visar hur meningsskapande varierar utifrån olika mediala förutsättningar och diskuteras utifrån det medielandskap och den medieekologi som råder, där olika slags uttryck och medier ständigt förekommer och omformas.