Har någon sett mig någon annanstans?

Beate Grimsrud har gjort sig känd för sitt originella och överraskande sätt att berätta; en recensent beskrev det som att hon kan vända på meningen mitt i en mening, peka åt ett håll men gå åt ett annat. Hennes språk blandar lek och allvar och kastar ett oväntat ljus över vardagens och verklighetens natur.     I hennes nya bok förstärks den här blandningen av lekfullhet och existentiellt tankeäventyr. Den är en slags drömspelshistoria, som tar sin början en kväll då en författare går på teatern. En akrobat och hans nycirkustrupp sätter igång bildflödet hos författaren, och redan under pausen och på vägen hem händer märkliga ting. Hon möter till exempel en av sina egna romanfigurer som är besvärande påstridig, och en förvirrad strängteoretiker, en forskare i kvantfysik som ska återkomma med sina häpnadsväckande påståenden. Under nattens lopp möter hon också Sisyfos, Raskolnikov från Dostojevskijs roman Brott och straff, och den namnlöse huvudpersonen i Hamsuns Svält. Alla ställer de frågor från sin egen tid till vår, ställer till det och blandar sig i hennes liv. Genom drömmarnas möten och minnen skär dessutom ständigt återkommande telefonsignaler, samtal där obekanta röster vill få henne att köpa det ena eller andra eller svara på underliga konsumentundersökningar.     Många är de samtidiga världar som finns att tillgå under författarens natt. Det är halsbrytande roligt mitt i allvaret, en poetisk slap-stick, där frågorna om vårt sätt att leva ställs på sin spets.