Informationssamhällets institutioner - Att forma ramarna för affärsverksamh Upplaga 1

Den digitala teknikens framväxt de senaste åren har medfört att visionen om informationssamhället börjat stå på den politiska dagordningen. Inom EU är inte minst den s.k. Lissabonprocessen att Europa till senast år 2010 ska ha blivit världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi en viktig del i att förverkliga informationssamhället. Digitaliseringen leder i allt större utsträckning till att olika infrastrukturer och tekniker för kommunikation konvergerar. I mobiltelefonen kan man surfa på Internet, läsa e-post, lyssna på radio och ibland även se på tv. Datorn kan användas för telefonsamtal och tv-tittande. Tv:n kan man utnyttja för Internetsurfning, och via kabel-tv-nätet går det att prata i telefon. Kommer detta att ge fler konsumenter tillgång till många olika informations- och underhållningstjänster med hög kvalitet och variation? Eller går vi mot uttunning och ökad likriktning? Hur skapas förutsättningar för konsumenterna att själva avgöra vilka tjänster de vill ha och betala för? Ska vi fortsätta betala tv-avgifter? Får vi se en fortsatt snabb utveckling i de branscher som baseras på kommunikationsteknik? Utvecklingen kräver att regelverken förändras, så att inte gränsdragningsproblem och inkonsekvenser uppstår. Ett steg i den riktningen har tagits i och med det direktivpaket om elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster som trädde i kraft i april 2002, och som skulle införlivas i nationell lagstiftning till 25 juli 2003. Vid detta datum trädde därför i Sverige lagen om elektronisk kommunikation i kraft. Denna lagstiftning är inte av samma detaljerade karaktär som den tidigare telelagen. Istället är tanken att tillsynsmyndigheten, i huvudsak Post- och telestyrelsen, i tillämpningen ska kunna använda sig av ett antal olika medel för att uppnå de mål som slagits fast i lagstiftningen. För att belysa denna utveckling tog SNS initiativet till ett projekt som ställde frågan Vilka regler och institutioner behöver det nya informationssamhället? engagerade SNS professor Lars Hultkrantz och fil.dr Lena Ewertsson. De har nu slutfört detta arbete. Lars Hultkrantz har fört pennan i kapitel 1 och 410, medan Lena Ewertsson skrivit kapitel 2 och 3. Det är vår förhoppning är att denna skrift kan bidra till debatt och fortsatta reformer inom området för elektronisk kommunikation. För analys och förslag svarar helt och hållet bokens författare. SNS som organisation tar inte ställning till dessa. SNS uppdrag är att initiera och presentera forskningsbaserade analyser av viktiga samhällsfrågor. LENA EWERTSSON är fil dr från Linköpings universitet (Tema Teknik och social förändring), numera verksam vid Göteborgs universitet. LARS HULTKRANTZ är professor i nationalekonomi vid Örebro universitet.