Islandet

"Sagor och legender är min ständiga läsning", suckar Louise från sitt schlesiska slott i ett brev till väninnan Fransiska. Hon tänker tillbaka på våren 1816, när hon följde sin diktande syster Amalia von Helvig till Uppsala. Nu gräver Louise i efterlämnade papper och egna minnen, och med Fransiska som tyst publik återskapar hon ett drama om död och sorg, vänskap och förbjuden kärlek. Bland de agerande finns gestalter som skulle kunna vara Geijer, Atterbom och Malla Silfverstolpe.Berättelsen bygger till stor del på verkliga händelser och spänner över ett halvsekel ¿ från fjäderpennornas och hästskjutsarnas epok till stålpennornas och järnvägarnas tidevarv. "Carina Burmans roman är en fängslande och suggestiv tidsskildring... sinnrikt konstruerad och skriven med en utomordentlig språklig inlevelse och fantasi." Nerikes Allehanda "Det är underhållande, vittert och mycket romantiskt." Femina "Man har aldrig tråkigt i Carina Burmans sällskap." Jönköpings-Posten