Lagom mycket kriminalitetUpplaga 1

Vad är det för beteenden vi verkligen önskar kriminalisera? När har vi nått en tillräcklig nivå av kriminalitet? Det är väsentliga frågor som behöver adresseras i alla samhällen. Om vårt mål är att bygga ett välmående samhälle, måste vi också fundera på om det finns alternativa lösningar till straff.

Genom en mängd engagerande exempel från diverse samhällen och historiska perioder, visar Nils Christie att den mest direkta responsen, bestraffning, inte automatiskt resulterar i ett mer förbättrat och säkert samhälle.

Kriminalitet existerar inte, menar Christie. Vad som finns är handlingar som tolkas olika i olika samhällen och sammanhang. Några ses som positiva och andra som negativa. Negativa handlingar betraktas inte alltid som kriminalitet, men kan ses som dåliga, störande, förkastliga eller syndiga. Om ett barn tar pengar ur sina föräldrars plånbok, anser vi inte att barnet är en brottsling. En av orsakerna till detta är vår relation till barnet. Om barnet i fråga skulle anmälas till polisen och hamna i socialtjänsten eller kriminalvården, finns det en stor risk att barnet "märks" och i värsta fall blir kriminellt, argumenterar Christie. Detta kan jämföras med kung Midas; allt han berörde blev till guld, på samma sätt verkar det vara med rättsväsendet - allt de berör blir till kriminalitet.

Har kriminaliteten ökat? Christie menar att frågan är irrelevant eftersom uppfattningen om vad som är kriminellt varierar beroende på sociala, kulturella och politiska förutsättningar. Istället föreslår han två alternativa frågor: Vad ligger bakom ökningen eller minskningen av beteenden som uppfattas som oönskade eller förkastliga, och hur kan förekomsten av dessa beteenden påverkas? Och vad får oönskade beteenden att framstå som kriminella, och i vilka kontexter och samhällen dominerar kriminalitet och brottslingar över det som andra beskriver som oönskade beteenden?