Per Hasselberg

Per Hasselberg var en av Sveriges ledande skulptörer vid 1800-talets slut – främst känd för sina sensuella skulpturer, ofta kvinnofigurer. Hans verk är nu aktuella i boken Per Hasselberg som utkom i samband med en stor retrospektiv utställning på Prins Eugens Waldemarsudde. Få skulptörer i vårt land har som Per Hasselberg nått ut till de svenska hemmen. På finrummens pelarbord och atenienner stod repliker och avgjutningar av hans Snöklockan, Vågens tjusning och Grodan – skulpturer med namn som vittnar om konstnärens naturkänsla, men också om 1800-talets blomsterpoesi. Per Hasselberg föddes nära Ronneby år 1850. Vägen till uppburen skulptör gick via timmermanselev, snickarlärling och ornamentbildhuggare. År 1876 fick han ett så kallat yrkesidkarestipendium för att resa till Paris. Året därpå antogs han till École des Beaux-Arts i Paris, den då främsta utbildningen för skulptörer. Till 1881 års Salong i Paris antogs Hasselbergs Snöklockan. Skulpturen belönades med ett hedersomnämnande som kom att innebära hans definitiva genombrott och inträde på den svenska konstscenen. Nationalmuseum beställde Snöklockan i marmor, vilken inköptes 1883 till ett pris av 6 000 kronor. På Salongen samma år tilldelades han en tredje medalj för densamma. Snöklockan finns på offentlig plats på flera orter i Sverige, bland annat i Ronneby, Karlshamn, Rottneros och på Mariatorget i Stockholm. Den fick stor spridning som statyett genom Gustavsberg porslinsfabrik, något som föranledde Hasselberg att lyfta frågan om svensk lagstiftning gällande konstnärlig reproduktionsrätt. Per Hasselberg avled 1894 i sviterna av diabetes, endast 44 år gammal. Som en av sin tids mest framgångsrika svenska skulptörer finns han representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde där hans skulpturer finns såväl inomhus som i parken.