Polisens rättsliga befogenheter vid spaning

Bokpresentation Här behandlas de rättsliga gränserna för polisens spaningsverksamhet. Författaren redogör för hur avvägningen mellan det allmännas och enskildas intressen tillgodoses i lagstiftning och rättstillämpning. Vidare klargörs under vilka förutsättningar och mot vem spaning får bedrivas. Till det allmännas intresse hör en effektiv brottsbekämpning. Polisen måste ha befogenheter att på et verkningsfullt sätt bedriva spaning. Samtidigt måste polisens spaningsåtgärder uppfattas som försvarliga. Den kränkning av enskildas personliga integritet som spaningen kan medföra måste vara berättigad. Om integritetsintrång inte kan rättfärdigas finns det risk för att medborgarnas förtroende för polisen och rättssystemet urholkas. Skyddet för privatlivet i artikel 8 Europakonventionen jämförs med motsvarande skydd i regeringsformen. Det undersöks om inkorporeringen av konventionen 1995 innebar någon ändring i rättsläget. Vidare studeras möjligheterna att få insyn i spaningsverksamheten. Den information som samlas in bl.a. genom spaning måste behandlas på ett rationellt sätt. Reglerna om personuppgifter i polisregister redovisas därför utförligt. Avhandlingen avslutas med en diskussion om rättssäkerhet och effektivitet.