Sigismund : ur en polsk barockfurstes minnen Upplaga 1

April 1975. Det är tidig vår i Berlin. Det är de där dagarna när allt tycks stå och tveka. Plötsliga regnskurar över staden, som dock själv sänder sin stenkolsrök mot en allt ljusare himmel. Kastanjernas knoppar blir alltmer sprängfyllda för varje dag som går. Det är en vår i början av sjuttiotalet i det ännu delade Berlin. Muren finns kvar, minfältens explosioner stör den nattliga ron, det finns ännu tunnelbanestationer där tågen aldrig stannar. Här träffar vi Herr Gustafsson själv, men den här gången bara i en biroll. Huvudperson i den här romanen är Målarinnan G. En flicka med klart huvud och säker hand, som har tröttnat på att leva på te och skorpor i sin vindsateljé och finner en utmärkt mecenat i en charmant äldre herre. Som visar sig vara både mäktigare och äldre än hon hade tänkt sig. I en imponerande sarkofag av marmor i Krakows domkyrka vilar sedan århundraden kung Sigismund av Polen, en lysande barockfurste från vasaättens dagar. Spindelväv och damm täcker Sigismund i 70-talets värld. Dock förefaller han ha ett mera hemlighetsfullt liv i sin grav än man hade kunnat tänka sig. Han tar en alltmer aktiv roll i handlingen. I Västmanland invecklas berättarens morbröder och mostrar i alltmer sällsamma mytologiska äventyr. Och på några ställen i trakten av Vintergatan pågår sedan länge ett intragalaktiskt krig mellan excentriska civilisationer. Det undgår inte att påverka handlingen. Kort sagt: våra huvudpersoner går mot en alltmer orolig vår.