Spökplatser på Gotland Upplaga 1

Lika skrämmande som tanken att döden är definitiv är farhågan att den inte skulle vara det. Tänk om den döde inte var död när man grävde ner kistan! Tänk om de döda från andra sidan kan följa de levandes handlingar och kanske hämnas om man handlar emot deras vilja! Ibland hör man hur folk hävdar att människor förr i tiden inte var rädda för döden därför att de hade den så nära inpå. Det är antagligen fullständigt felaktigt. Våra folklivsarkiv är tvärtom fulla av skräckhistorier om skendöda, om levande begravda, om gengångare. Det är inte helt vetenskapligt bevisat att Gotland skulle ha flera aktiva spöken än andra svenska landskap. Säkert erbjuder emellertid det gotländska landskapet unika livs- (nåja) betingelser åt gengångare med sina vresiga strandskogar, svårtillgängliga kalkklintar med okända system av gångar och grottor, för att inte tala om alla kallkärr, sumpvätar och agmyrar som ligger och ångar djupt inne i väglöst land.