Strindberg om världshistorien

"Jag har lärt mig verldshistorien utantill!" meddelade Strindberg i ett brev nyåret 1903. Det som tidigare tett sig lika förvirrat och obegripligt som "en Röfvarroman" ordnade sig nu behändigt till ett meningsfullt sammanhang. Strindberg redovisade sina upptäckter i en artikelserie om "världshistoriens mystik" och använde sedan samma stoff - berättelser från Mose i vassen till franska revolutionen - i novellsamlingen Historiska Miniatyrer 1905. Här uppställs en hypotes och genomförs ett fascinerande experiment i optimism. Författarens tanke är att världshistorien styrs av medveten och välvillig gudsvilja, och att dessa ingripanden av högre makt kan iakttas och beläggas. Invändningar sparas för andra verk och optimismen renodlas mycket medvetet. Dock misslyckas experimentet då det i novellsamlingen Nya Svenska Öden 1906 visar sig omöjligt att trovärdigt teckna den svenska historien som en kontinuerlig utveckling till det bättre. Strindbergs världshistoriska studier slutar i blå böckerna där han återgår till utgångspunkten och den litterärt mer tacksamma uppfattningen att kaos råder. I Conny Svenssons bok möter vi en läsande, forskande och sökande Strindberg som genomkorsar historien och ställer sig de eviga frågorna om det finns en plan eller mening i allt som händer, eller om tillvaron blott består av brott och lidanden. Detta tema, Strindberg och världshistorien, behandlas här för första gången.