Svenska folket i helg och söcken, i krig och i fred, hemma och ute eller Ett tus : Nationalupplaga. 10, Svenska folket i helg och söcken, i krig och i fred, hemma Upplaga 1

Andra delen av Strindbergs stora, delvis epokgörande kulturhistoria som han skrev i högt tempo 1881 82 och som han först utgav i häften dessa år och sedan i bokform 1882 skiljer sig på flera sätt från första delen. Framställningen är mindre detaljerad och antalet illustrationer av Carl Larsson och andra konstnärer som anlitats färre. Strindberg och förlaget hade påverkats av den massiva kritik som man riktat redan mot de första häftena av första delen; i självbiografin Tjänstekvinnans son erkänner Strindberg att »det hätska mottagandet» och andra »yttre omständigheter» inverkade på »arbetet». Svenska Folket gav upphov till den första av de många offentliga debatter eller fejder som Strindberg förorsakade genom sitt utmanande författarskap. Kritiken mot verket sköt framför allt in sig på Strindbergs baksidestext på omslaget till det allra första häftet där han angrep den ansedde, nästan kanoniserade historikern och skalden Erik Gustaf Geijer: » Då jag skriver Svenska Folkets Historia känner jag bättre än någon att det är dess konungars har en kunglig historieskrivare i ett ödesdigert ögonblick yttrat och, vad värre är, han har blivit trodd», hette det bland annat i denna reklamtext. Reaktionen lät inte vänta på sig. De konservativa tidningarna ondgjorde sig över angreppet och Strindberg blev indragen i en våldsam polemik som bidrog till att fjärma honom från den borgerlighet som han delvis redan hade erövrat genom Röda Rummet. När det stormade som värst skrev han till Carl Larsson i Paris: »Här må Du tro det har pipit om öronen, men jag har bara lyftat på ena bakbenet och pissat på kopplet». Andra delen är i Samlade Verk försedd med en kommentar rörande »Tillkomst och mottagande» som täcker båda delarna; den är dessutom liksom första delen utrustad med en utförlig ordlista.