Vingklippt ängel

I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom. I återblickar berättar hon sitt liv från de första minnena, genom skoltiden och tills hon som nittonåring slutligen börjar tillfriskna och bli mottaglig för världen.     Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, för att sova, för att vara vaken, för spindlar, mat, telefoner, rädd, rädd, rädd.     Hon hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex det finns inte ett tillfälle hon försummar för att skada sig själv.     I högstadiet är Berny en tickande bomb men trots upprepade överdoser, självmordsförsök och utredningar på PBU och soss, får hon ingen nämnvärd hjälp. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Att skära djupa sår i armarna och se blodet sippra fram mot den vita huden. Först då tystnar demonernas skratt för en kort stund.     Men Berny är inte ensam. Hon har hittat en änglafamilj: Ranvi, Jesper, Aurora, Karin och Kristinah. Alla har de sina diagnoser; de skär sig, svälter sig och missbrukar; är anorektiska, deprimerade, vitsminkade och svartklädda, men de älskar varandra, lever för varandra och har en dröm om en annan, vackrare värld. De ska ta sig igenom smärtan tillsammans och bygga upp den rosaglittrande muren.     Vingklippt ängel  lämnar ingen oberörd. Med en förvånande stilsäkerhet, ett vackert och egensinnigt språk och en skoningslös nakenhet berättar hon om sitt liv. Det är en historia om blodets makt, om rakbladens lindring, om plågan som tar sig in under huden och om hur det är att leva i en svart saga. Ändå är hennes väg till tillfrisknande full av energi, kärlek och livskraft. Berny Pålsson är född 1983 och bor i Stockholm. Detta är hennes debut.