Blänk av ametist

Diktningen är nog den minst kända sidan av James Joyces författarskap och kanske också den minst ansedda. Den Joyce man möter i hans två diktsamlingar Chamber Music (1907) och Pomes Penyeach (1927) är inte den makalöse stilvirtuosen och fabuleraren från romanen Ulysses, inte den unge intellektuelle revoltör­en från den självbiografiska romanen A portrait of the artist as a young man, inte den lysande psykologen och karaktärstecknaren från novellsamlingen Dubliners eller dramat Exiles och inte heller den experimentelle ?kultur- och språkarkeologen? från romanen Finnegans Wake. Här finner man i stället en mer lågmäld röst; mer personlig, intim, eftersinnande och svärmisk. För första gången publiceras nu Joyces samlade dikter (inklusive några prov på hans ungdoms- och tillfällighetsdiktning) på svenska. För översättningen svarar ­Lars Johansson, som även skrivit ett inkännande förord.