Borgenärsskyddet : Om principerna för skyddet mot överlåtarens och pantsättarens borgenärerUpplaga 1

Borgenärsskyddet bygger, liksom sakrätten i övrigt, till stor del på de s.k. traditions- och denuntiationsprinciperna. Sedan mitten av 1980-talet har dessa principer delvis kommit att ifrågasättas. Utvecklingen har gått mot ett mer ändamålsinriktat synsätt där praktiska förhållanden, såsom omsättningens intresse, tillmäts större vikt. Bl.a. har klarlagts att det för borgenärsskydd är tillräckligt med ett avskärande av överlåtarens/pantsättarens rådighet. Här undersöks rådighetens närmare betydelse. Därvid behandlas relevansen av överlåtarens/pantsättarens möjlighet att bruka egendomen och dennes s.k. betalnings-, mottagande- respektive förfogandelegitimation. Vilken eller vilka av dessa faktorer skall avskäras för att ett rådighetsavskärande och därmed borgenärsskydd skall uppkomma? Svaret synes inte vara helt givet. Vidare behandlas ett antal andra frågor avseende bl.a. borgenärsskyddsreglernas ändamål, den s.k. publiciteten, som sedan länge förknippats med dessa regler, samt förhållandet mellan borgenärsskyddet och omsättningsskyddet (dvs. skyddet mot dubbeldispositioner). Dessutom redogörs kortfattat för den mer ändamålsinriktade utveckling som på senare år ägt rum i praxis. Undersökningen är inriktad på de principer för borgenärsskyddet som bör tjäna som utgångspunkt för bedömningar i enskilda fall. Någon systematisk genomgång av olika enskilda fall, och vad som faktiskt krävs för borgenärsskydd i dessa, görs däremot inte. Ställning tas inte heller till om och i vilken utsträckning traditions- och denuntiationsprinciperna lämpligen borde förändras eller överges. Framställningen bör dock kunna vara till nytta vid sådana överväganden.