En laber brisUpplaga 1

Björn Wahlströms tillvaro som ledare för de krisdrabbade företagen NJA, SSAB, LKAB och Nordbanken går inte att likna vid en laber bris. Detta är en berättelse om stormiga år, i företag som stod under hård bevakning av såväl massmedia som politiker, fackföreningar och konkurrenter. När smärtsamma förändringar och personalminskningar var nödvändiga för att rädda företagen blev Björn Wahlström ofta en symbol för det onda. Han jagades av pressen och fick utstå svåruthärdliga förföljelsekampanjer. Titeln på boken, En laber bris, syftar istället på en livsdröm, på seglarens förhoppning om en vacker dag i skärgården, med sol och milda vindar. Det är seglingen, familjen och umgänget med konstnärsvännerna som varit författarens andningshål; det är här han har hämtat kraft under sitt stormiga arbetsliv. I boken beskriver Wahlström, ärligt och utan att dölja sina egna misstag, ledarskapets villkor under extremt hårda förhållanden. Han är inte nådig i sin kritik av politikens och finansmarknadens aktörer; livfullt berättar han hur det kan gå till i umgänget mellan människorna i näringslivets och politikens toppskikt. Interiörer ges från spelet under finanskrisen och förhandlingarna med Erik Penser. Författaren skriver mycket också personligt om hur han upplevde medias hårdhänta behandling och hur en stor del av umgänget försvann när han gått i pension. Björn Wahlström tycker att livet i den svenska industrin har givit honom mycket. Det är de många vännerna han minns: medarbetarna i kampen för företagens överlevnad blev ofta vänner för livet. Till dem hör den före detta finansministern Gunnar Sträng, SCA-chefen Eije Mossberg och medlemmarna i den så kallade Björnligan. Han berättar också om möten med intressant personligheter som Margaret Thatcher, Etienne d´Avignon och Astrid Österlund i Åbolands skärgård. Från början var det barnbarnens frågor som ledde till nedtecknandet av dessa minnen, men här finns mycket att hämta för alla som är intresserade av svenskt näringsliv.