Företagsbot : ett straff för juridisk person

Det har funnits regler om företagsbot i den svenska lagstiftningen alltsedan 1986. Införandet av ett system med företagsbot motiverades med att det då gällande sanktionssystemet vid brott i näringsverksamhet var otillräckligt. Företagsboten konstruerades inte som ett straff, utan som ”en särskild rättsverkan av brott”. Tanken var att företagsboten skulle komplettera straff för fysisk person. Bestämmelserna om företagsbot i den ursprungliga formen kom att tillämpas i mycket liten omfattning. Detta berodde huvudsakligen på att företagsbot enligt 1986 års lagstiftning endast kunde utdömas när brottsligheten hade inneburit ”ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag”. En statlig utredning presenterade i slutet av 1997 ett förslag om ett helt nytt system för företagsbot (se SOU 1997:127). Enligt förslaget skulle ”företagsböter” vara ett straff för juridisk person; ett straff som skulle kunna utdömas för brott som fysisk person hade begått i den juridiska personens verksamhet. Det framlagda utredningsförslaget möttes dock av allvarliga invändningar främst med avseende på införandet av straffansvar för juridisk person. Förslaget ledde därför inte till lagstiftning. Istället utarbetades inom Justitiedepartementet ett förslag (se Ds 2001:69) om förändringar i 1986 års system med företagsbot. Mot bakgrund av detta förslag utformades i december 2005 en proposition (prop. 2005/06:59). Riksdagen antog regeringens förslag till ett reformerat företagsbotsystem och den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 2006. I och med ändringarna av företagsbotssystemet genom 2006 års lagstiftning, har företagsbot utdömts i betydligt fler fall än med tillämpningen av den tidigare gällande lagstiftningen. I maj 2015 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en bred översyn av företagsbotsregleringen i syfte att säkerställa att det straffrättsliga regelverket för juridiska personer är effektivt, ändamålsenligt och modernt samt anpassat till Sveriges EU-rättsliga och övriga internationella åtaganden (se kommittédirektiv 2015:18). Utredaren presenterade sina förslag i november 2016 (SOU 2016:82). Efter en remissomgång och synpunkter från Lagrådet lade regeringen fram en proposition till riksdagen i september 2019 och riksdagen fattade i november 2019 beslut om viktiga lagändringar, som gäller från och med den 1 januari 2020.