Företrädesrätt till återanställning Upplaga 1

Reglerna om företrädesrätt till återanställning enligt 25 § LAS utgör en av hörnpelarna i det svenska lagstadgade anställningsskyddet. Bestämmelserna ska balansera arbetsgivarens makt att avsluta anställningar på grund av arbetsbrist, genom att regleringen inskränker arbetsgivarens fria anställningsrätt vid nyanställning i anslutning till att arbetsbristuppsägningar vidtagits. Undersökningen visar att företrädesberättigade arbetstagare har en svag rättslig position i regleringen. Även om reglerna har en skydds- och kontrollerande funktion indikerar resultaten från undersökningen om reglernas praktiska tillämpning att företrädesberättigade arbetstagare blir återanställda i låg utsträckning i kraft av regleringen. Otillräckliga kvalifikationer var den vanligaste orsaken till att företrädesberättigade arbetstagare inte blev återanställda när arbetsgivarna hade nyanställningsbehov. Samhällsutvecklingen har inneburit en förändring i synen på arbetstagarnas anställningstrygghet. Arbetstagare ska genom att vara kompetenta och flexibla erhålla sysselsättningstrygghet. Normerna om kompetens och flexibilitet påverkar sannolikt den fördelningsfunktion som reglerna om företrädesrätt har på nya anställningar. En slutsats i undersökningen är att om det finns en politisk ambition att skydda etablerade arbetstagares anställningsbarhet förutsätter det förändringar-/kompletteringar i juridiken. Nya lösningar bör ta sikte på att stärka den individuella arbetstagarens position. Akademisk avhandling.