Vändpunkten

I Tim Wintons berättelsesamling Vändpunkten möter vi människor som på ett eller annat sätt inte känner sig hemma i sina egna liv. Inte ens i den egna familjen upplever de den tillhörighet de längtar efter. Trots det utstrålar dessa texter snarare styrka och livskraft än hopplöshet, tack vare Tim Wintons remarkabla förmåga att ge röst och gestalt åt dessa individer så att läsaren tycker sig nå dem på djupet.     De flesta av de sjutton novellerna i samlingen utspelar sig i och kring den lilla staden Angelus på Australiens sydvästkust. Det är en sömnig håla som domineras av fiskeindustrin och slakteriet, och en plats som det är lätt att längta bort från. Många av gestalterna i berättelserna återkommer flera gånger och i olika skeden av livet, vilket ger Vändpunkten ett drag av kollektivroman. Trådarna löper så tätt mellan de olika texterna att man kan läsa dem som ett sammanhängande helt i stället för att se dem som fristående från varandra. Till slut tycker man sig lyssna till en kör av röster som berättar en historia med de mest skiftande och oväntade vinklingar.     I inledningsnovellen Stora världen möter vi två skolkamrater som efter att ha misslyckats i examen och ett kort tag ha jobbat i slakteriet bestämmer sig för att fly från Angelus. De köper en gammal Volkswagenbuss och drar norrut men kommer inte så långt ...     I centrum av samlingen finns de tre novellerna Vändpunkten, Sanden och Blodsband vilka bildar ett slags höjdpunkt. Titelnovellen Vändpunkten är en gastkramande skildring av kvinnomisshandel som på något märkligt vis gör det begripligt hur en kvinna kan välja att stanna hos sin man trots att denne till slut utgör ett reellt hot mot hennes  och hennes barns liv. I Sanden möter vi hustrumisshandlaren som pojke och får bevittna hur han i ett anfall av hat (som tycks ha att göra med att modern lämnat familjen) försöker begrava sin egen lillebror i en tunnel som de grävt i sanden. Dessa båda bröder dyker sedan upp i den därpå följande novellen Blodsband och har där i vuxen ålder en uppgörelse som slutar i stor dramatik. Men som i alla dessa texter finns det inga enkla svar eller givna förklaringar.     Tim Winton lyckas med konststycket att berätta lågmält och inkännande om vanliga människors längtan, sorg, vilsenhet och förtvivlan utan att hemfalla åt ett skrivsätt som begripliggör på bekostnad av autenticiteten.  Tim Winton betraktas som Australiens främste författare i sin generation och har två gånger varit nominerad till Bookerpriset. Forum har tidigare gett ut hans två stora romaner I huset på Cloud Street och Glömskans musik.