Andjakten

"Ett nytt läte i den flamländska litteraturen. Ett ämne som aldrig har behandlats här. I en atmosfär av incest-kärlek mellan bror och syster, och av fri kärlek: dramat om de ensamma och förvirrade på Metsiersgården. En stark, lidelsefull bok av en nittonårig författare." Så annonserades Hugo Claus debutroman, Andjakten, som han skrev 1948 och som kom ut i Belgien två år senare, 1950. Den förebådar, både stilistiskt och tematiskt, mycket av det som skulle komma att bli författarens kännemärken: de snabba förflyttningarna mellan "högt" och "lågt", den vardagliga dialogen, kritiken mot det katolska bigotteriet. Kompositionen, med en växelkör av olika berättarröster, påminner om den som finns i en betydligt senare roman av Claus, Rykten, även om förloppet här är enklare och för handlingen rakt fram mot det ödesdigra slutet. Handlingen i Andjakten utspelas på den flamländska landsbygden strax efter andra världskriget och kretsar kring den föraktade och fördömda familjen Metsiers. Stämningen är dovt ödesmättad: fadern är död, modern vakar över allt och alla, en man som blivit kvar på gården i tjugofem år är i själva verket far till den nittonårige, förståndshandikappade Bennie, som drömmer om en framtid i den stora staden med halvsystern Ana. In i denna trånga, strängt slutna miljö kommer två amerikanska soldater från en förläggning i närheten - och snart nalkas en avgörande sammanstötning... Andjakten är en modern och ständigt närvarande klassiker (tjugonio upplagor!) i den nederländska litteraturen. Den tolkades till franska, engelska och japanska (!) redan under 50-talet. Och under 90-talet, i takt med författarens stigande världsrykte, har den också översatts till bland annat polska och portugisiska. Nu föreligger den alltså för första gången på svenska.