Arkitekturens territorialitet : till en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum

Vi har de senaste decennierna sett stora förändringar vad gäller kontroll och tillgänglighet i det offentliga rummet. Både forskning och planering är i starkt behov av begrepp och teori för att klargöra den byggda miljöns roll i detta sammanhang. I avhandlingen utvecklas redskap för att beskriva och belysa arkitekturens roll i upprättandet av olika slags territorier inom det offentliga stadsrummet. Sådana territorier kan t.ex. omfatta serveringar, cykelvägar och parkeringsrutor, men också olika gruppers eller individers revir. Den territoriella kontrollen och indelningen kan t.ex. understödjas av olika former av regler och konventioner, men också av mer materiella markeringar, gränsdragningar och artefakter. En viktig utgångspunkt i avhandlingen är diskussionen kring begreppet territorialitet. Detta begrepp förefaller vara mycket användbart inom arkitekturteorin, men har hittills varit relativt oexploaterat. I avhandlingen görs en genomgång av olika användningar av territorialitetsbegreppet. Därefter utvecklas en diskussion kring fyra olika territoriella produktionssätt verksamma i det offentliga rummet. I avhandlingen beskrivs också hur den territoriella makten verkar. Några begrepp utvecklas just för att beskriva hur det materiella ingår i den territoriella produktionen och hjälper till att stärka olika territoriella effekter. Avhandlingens begreppsapparat utnyttjas och utvecklas i en arkitekturhistorisk diskussion om den arkitektoniska utformningens betydelse för 1800-talets territoriella strategier. Den används också slutligen i en empirisk undersökning av användning och gestaltning av tre torg i Lund. I denna undersökning visar det sig just att samspelet mellan olika territorier tycks vara avgörande för torgens offentlighet.