Boken om vår karma

Boken om vår karma Erik Osika Av mina fem underbara barn, är det tre som är ”gravt utvecklingsstörda”. Under några månader efter födelsen av mitt första barn, Andreas, trodde läkarna att han inte skulle överleva. Sedan, efter två friska barn, kom så enäggstvillingarna, Erik och Markus, båda med samma svåra autism som Andreas hade. Erik kan inte tala. Han var över trettio år när hans mor, Hilke, lärde sig att stödja honom så att han kunde skriva. Numera sparar Erik inte in längre på ord och är frikostig med sina goda råd. Han intresserar sig mer för andliga frågor än för vardagliga. Det är ofta förbryllande för oss vad han skriver om. I boken berättar Erik om sina tydliga minnen från tidigare liv, för att vi ska förstå betydelsen av evigt liv. Han skildrar hur hans uppgift varit att visa mer av de möjligheter till utveckling människan har. Hur vi kan lära oss att kommunicera med vår ängel om vad som är bra att göra och vad vi borde undvika. ”Vi blir alltmer lata och orkeslösa av den maten vi äter och av det myckna arbete vi tror vi måste göra hela tiden. Men när vi nu har alla dessa maskiner som jobbar åt oss, då skulle vi ha tid över för att bry oss om våra medmänniskor. Bra vore om vi kunde hålla på med detta den största delen av vår tid. Att vårda de gamla och barnen var för sig så att man verkligen ägnar sig åt dem. Då skulle vi alla må bättre. Vi skulle hitta lugnet tillbaka och komma till bra insikter om livet och meningen med det. Nu vill jag säga att alla skulle kunna veta sin karma om de vill försöka att komma till ro, och försöka att känna efter vilka människor de har lätt med och vilka som ger dem bekymmer. Men man kan inte skuldbelägga den andre för något, annars blir det ett nytt skuldförhållande. Att kunna förlåta är det allra viktigaste. Mina förra fiender är nu mina bästa vänner. Men det fordrar en viss mogenhet.”