Börjar jag blomma så börjar jag dö

Att bli sedd>> hör till det grundläggande i en uppväxt. Räcker inte den uppmärksamhet du får av familj och vänner till, får du söka blickar någon annanstans. ”det surrande ljudet när jag kopplar upp mig är som klorna i nacken som mammas ögon de tröttaste jag vet” I börjar jag blomma så börjar jag dö söks blickar och bekräftelse främst från äldre killar och män. Dessa erbjuder allt de har. Sina blickar förstås, men också ord på nätet, sprit i flaskor, faderliga attribut. I gengäld får de en blommande flickkropp. börjar jag blomma så börjar jag dö handlar på så vis om en av alla de unga tjejer som tycks bestämma sig för att >>växa upp för tidigt>>. Det är en direkt våldsam skildring av övergrepp och minnesarbete, samtidigt som det är en skildring av flickors behov att få tillbaka kontrollen över sina liv. Endast genom experiment och lekar blir det möjligt att erövra sin egen kropp och identitet. Isabelle Löf har skrivit en plågsam berättelse om barndomen, flickrummet och det tidiga internet. Det hårda och onda är klätt i obeskrivligt vackert språk som fullständigt strålar av smärta. Som läsare vill du både fly dikten och ha mer av den. Göra samma resa som kvinnan i texten, som ständigt återkommer till de platser där livet måste ha gjort som allra mest ont.