Det finns inga självmordsbaciller

Ianthe Brautigan var bara nio år när hennes pappa - författaren Richard Brautigan - första gången talade om för henne att han funderade på att ta sitt liv. När hon var 24 gjorde han verklighet av sina planer. Nu har åren gått och Ianthe har lyckats bearbeta sina känslor av svek, bitterhet, vanmakt. Hon börjar återupptäcka sina ursprungliga minnen av sin pappa, sina ogrumlade minnen av sin älskade pappa, hur han egentligen och innerst inne var. Hennes bok har blivit oerhört gripande och insiktsfull. Länge plågades hon av tanken att pappans obegripliga självmord skulle visa sig smittsamt, att det en dag skulle fördärva hennes egen livslust eller dra med sig andra hon älskar - det var då hon sökte stabilitet i övertygelsen att det "inte finns några självmordsbaciller" - "you can't catch death".