Duvan och lejonet

Lejonet är Augustinus, han som blev kyrkofader och skrev världslitteraturens mest berömda Bekännelser. Duvan är Chania, kvinnan som han älskade men försköt efter 14 år. Tillsammans flyttade de från provinsen Africa till Rom och Milano (Mediolanum), men ensam tvingades Chania resa tillbaka till hemstaden. Deras gemensamma son blev kvar hos Augustinus i Milano. Det är en tragedi som bara finns som en fotnot i historien, men Ylva Eggehorn gör den levande. Hon målar upp en scen fylld av mustigt vardagsliv och människor från olika samhällsklasser, hon berättar om Augustinus dominerande mamma, Chanias intellektuella pappa, om romare som lockas av den nya tron och romare som vill värna den gamla. Hon skildrar både överdrifterna och allvaret - antiintellektuella, smutsiga asketer som slåss om reliker från heliga som knappt hunnit kallna, och eremiter som söker sig ut i öknens ensamhet för att finna Gud. Ylva Eggehorns roman är en berättelse om passionerad kärlek mellan en begåvad student från en karriärmedveten familj och en lika begåvad flicka från hantverkarkvarteren samt om deras påtvingade skilsmässa. Den utspelas på 300-talet, i brytningen mellan det gamla romerska imperiet och den nya, kristna civilisationen. I Duvan och Lejonet, som publicerades första gången 2007, förenas flera spår i Ylva Eggehorns författarskap. Romanen är släkt med hennes sinnligt konkreta barndomsskildringar från Stockholms södra förorter, men också med bönen och psalmen, med hennes mångtydiga bilder av det gudomliga och det mänskliga.