En stilla storm

Den låg där, lika vit som buken på en fisk med håret i små virvlar på ena sidan. Mot handleden till avtecknade sig ett sicksackavtryck efter en klocka med töjbar länk. Även om det inte fanns någon hand, rådde det inget tvivel om att det som låg där på Ivan Bergerons gårdsplan var en människoarm. Den kusliga upptäckten i vildmarken ovanför Algonquin Bay antas vara ett verk av björnar. Men när kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme börjar leta efter offrets kroppsdelar hamnar de i en jaktstuga djupt inne i skogen som har fungerat som ett slakthus för ett hänsynslös rovdjur i människoskepnad. Och snart röjer skogen en andra kropp, naken och infrusen i is.     John Cardinal, som just varit föremål för en utredning ledd av den kanadensiska ridande polisen om korruption inom poliskåren, blir allt annat än förtjust när det första offret identifieras som amerikansk medborgare och den ridande polisen kallas in för att hjälpa till med fallet. Men det största problemet utgörs av den kanadensiska säkerhetspolisen. Lägger de sig i utredningen bara för att det är deras uppgift att närmare granska fall där man misstänker terrorism eller drivs säkerhetspolisen av andra, betydligt mer oroväckande skäl?     Till och med vädrets makter tycks ha gaddat sig samman mot polisen. Det har inte varit så kallt i norra Ontario på hundra år och kylan håller landskapet i ett isande kallt grepp. Skogarna glittrar i dödlig skönhet och den kusliga tystnaden bryts bara av ljudet från grenar som knäcks och kraftledningar som faller ner. Och mot denna fond ställs Cardinal ansikte mot ansikte med en mördare.