HelioskatastrofenUpplaga 1

*Vinnaren av Mare Kandre-priset 2013* »Helioskatastrofen lyser!« | Kulturnytt, Sveriges Radio P1 »Det är passionerat, raffinerat och klart som kallt vatten.« | Aftonbladet »Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | DN En tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker. Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste? Helioskatastrofen är en modern Athena-myt. En sorgesång om saknaden efter en far och om att inte kunna bära sin fulla styrka. Om en känsla av ett ursprung måhända alldeles för nära solen. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972 och debuterade med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret [1998]. 2011 kom hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal. »Helioskatastrofen är en historia om faderslängtan och prepubertet. Om dödsdrift och vägran och om en sol som är alldeles för stark. Men mitt i detta spänningsfält finns också en enkel lycka. Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | Anna Hallberg, DN »Det är enkelt och det är stort om flickan som kom för nära solen. Helioskatastrofen lyser!« | Maria Edström, Kulturnytt, Sveriges Radio P1 » Helioskatastrofen är en insiktsfull berättelse om psykisk sjukdom och saknaden efter en far. Linda Boström Knausgård lyckas fylla den egentligen ganska enahanda sjukhustillvaron med en så stark och så poetisk spänning att man faktiskt blir tagen och läser utan att missa en enda detalj.« | Ingrid Elam, Kulturnyheterna, SVT »Linda Boström Knausgårds barndomsberättelse är samtidigt myt och realism, fallbeskrivning och fallet självt. Ingen hud finns mellan den som läser och det skrivna. Att tvingas läsa så är smärtsamt och omistligt.« | Maria Küchen, Sydsvenskan »Helioskatastrofen är en tät, ömhudad, smärtsam roman skriven på en prosa som med sitt ständigt poetiska anslag berör, skakar om och ställer till.« | Therese Eriksson, Helsingborgs Dagblad