Jag är ju svenskUpplaga 1

Ny inbunden utgåva! Vid frukostbordet frågade vår då sjuåriga dotter om muslimer får sjunga och dansa. Självklart får de det, svarade hennes farbror som var på besök. Bakgrunden till hennes fråga var att en flicka i klassen hade ifrågasatt om hon och hennes kompis var riktiga muslimer eftersom de både sjunger och dansar. Om de fortsätter med det kommer gud att bli ledsen, hävdade klasskamraten, varpå vår dotter och hennes kompis hade svarat att deras gud nog blir glad av musik. När flickans pappa sedan kom för att hämta henne hade hon berättat om sina kompisars "skamliga" uppförande. Hennes pappa hade svarat att man kan tolka religionen olika. Flickan och hennes pappa gjorde sin tolkning och den innebar att de inte får lyssna på musik. När vår dotter hade avslutat sin berättelse satt hon tyst en stund och tillade sedan "pappa du skulle ju kunna bli en sån där muslim för du tycker inte heller om att sjunga och dansa". Man kan skratta åt episoden och vara glad över att vår dotter hävdade sin rätt att tolka religionen som hon vill. Samtidigt är vi djupt bekymrade över att så många numera tolkar religionen lika fundamentalistiskt som föräldrarna till vår dotters klasskamrat. Det här är bara ett exempel på hur vi märkte att en intolerant tolkning av islam vann gehör och hotade att begränsa vår vardag.