Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till

Marie-Louise Ekman fångar allt så elegant i sin nya bok. ... Elegant, kärleksfullt och omtänksamt pusslar hon ihop sitt eget dödsvakande med Göstas egna tankar om livet och döden från en annan tid. ... Det är trösterikt att följa Marie-Louise Ekmans öppenhjärtliga sorgeprocess och känna hennes starka vilja att hålla kvar sin älskade Gösta ... Aftonbladet Läsningen blir som att lyssna på ett insiktsfullt samtal. ... Texterna är skrivna på ett rakt och okonstlat språk. De är välformulerade iakttagelser, reflektioner och tvivel. ... De brutna raderna ger boken en känsla av lättillgänglig prosalyrik. Marie-Louise Ekmans tio insprängda delar har samma karaktär, bara ännu mer förtätade. Alltsammans skapar en genuin närvaro.Göteborgs-Posten Jag har nog aldrig läst en så ömsint och nära skildring av livets slut. På många sätt är den väldigt trösterik. Detta är att vara människa, detta är något vi alla ska möta. Och får vi göra det omhuldade av så mycket kärlek som fanns mellan Marie-Louise och Gösta Ekman är det en ynnest. Kerstin Särneö, M-Magasin Ett samtal utan slut En ung man som inte vet vad han ska bli, utföra eller uppföra sig, och mår dåligt och misslyckas gång på gång, skriver ner detta i väntan på vad som egentligen kommer att ske. Det är början på en mans liv, som sedan blev en av de mest uppburna inom sitt yrke. Skådespelarens. Boken handlar om hur man är som ofärdig, omogen, letande, sökande. På samma gång som den också utspelar sig under den så småningom mest uppburne yrkesmänniskans sista dygn i livet. Marie-Louise och Gösta Ekman delade allt under ett trettioårigt äktenskap. Gösta Ekman gick bort den 1 april 2017. Marie-Louise Ekman fortsätter deras samtal och öppnar nu hans dagböcker en gång till för sig själv och för första gången för läsarna. Det är ett ömsint och skickligt urval av Göstas dagboksanteckningar hon gjort, Marie-Louise Ekman. Sydsvenskan En bok att läsa långsamt och eftertänksamt. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra  Bibliotekstjänst