Jag var Hitlers chaufförUpplaga 1

"Så lustigt att just ni råkade vara med överallt" fick Erich Kempka höra av en åklagare under Nürnbergprocessen. Men som en av Hitlers närmaste män var det inte konstigt att Kempka bevittnade ett flertal av de viktigaste händelserna i det nazistiska toppskiktet under kriget - skeenden som läsaren får ta del av i denna öppenhjärtiga memoarbok. Kempka följde Hitler från valkampen i början av 1930-talet och de stora propagandamötena till ockupationen av Tjeckoslovakien, fälttåget i öster och führerns sista besök vid fronten i mars 1945. I boken beskrivs Hitlers besvikelse över Görings respektive Himmlers övertramp och den sista tiden i bunkern med Eva Braun och familjen Goebbels. Kempka skildrar också Hitler som karismatisk privatperson och omtänksam chef - långt ifrån den sedvanliga bilden av honom som gormande demagog och vansinnig diktator. Trogen sin führer ända till slutet, följde Kempka dennes sista önskan och såg till att bränna makarna Hitlers lik, trots kraftig beskjutning från sovjetiskt artilleri. Bort från lågorna flydde han sedan genom slutstriden i Berlin ... ERICH KEMPKA föddes 1910 i Oberhausen i Ruhrområdet och växte upp under enkla förhållanden med nio syskon. 1932 blev han antagen som en av de åtta ursprungliga medlemmarna i SS-Begleitkommando och fyra år senare befordrades han till Adolf Hitlers personliga chaufför och chef för rikskansliets fordonspark. Kempka avled 1975 i Freiberg am Neckar.