Jaget och fåglarna

Kritikerrosad roman av en av våra mest intressanta samtidsförfattare. "Så här överraskad har jag inte blivit sedan jag läste Per Thörns Din vän datamaskinen. Och det är ingen ny trend att den är småförlagen som går i täten för det slags samtidslitteratur." NINA LEKANDER I EXPRESSEN "Det är egentligen omöjligt att göra denna mångskiftande roman rättvisa på det lilla utrymme som en dagstidningsrecension erbjuder. Så jag säger bara: läs den." EVA JOHANSSON I SVENSKA DAGBLADET "...en både komisk och allvarlig roman. Förbryllande. Språkligt hetsigt vacker. Ett slags flyktförsök ur allsköns genrer (självbiografi, filosofi, kvasivetenskaplig äventyrsberättelse). Samtidigt ett jags drömska fångenskap i sig själv." PIA BERGSTRÖM I AFTONBLADET Där kommer fågelkvinnan, så skulle de säga, hon som bär metalldelar från ett kikarstativ i sin trasiga plastkasse, hon som kommer linkande längs kajen vid Amstel och plockar matrester och returburkar ur papperskorgar, någon kikartub finns inte, ibland kisar hon mot skyn. De mest romantiska skapar myter om henne; att hon blev tokig av kärlek till en man och hans fjädrar. Swedish ? Tänk om detta vore jag ? Om jag fick en ny broskbildning som började växa inuti näsan och om huden följde med (den blev allt grövre av det väderbitna) och ett spetsigt utseende skapades av nästippens ändrade form, om ögonen förminskades av detta ständiga kisande ? (Glasögonen glömdes på en parkbänk, någon satte sig på dem.) Och om fett och hudavlagringar bildade fjäll vars hornmaterial förvandlades till allt sprödare former, huden kristalliserades och blev flagnande, sedan spretigt fjäderlik, lagd åt ett håll på grund av tyngdkraften, hängande neråt ?