Mannen i Damaskus

Efter andra världskrigets slut flydde nazisten Alois Brunner till Syrien. Där levde han i bästa välmåga, förhållandevis öppet om än under det falska namnet Georg Fischer. I Damaskus umgicks han med österrikiska ambassadörer, syriska regeringsmän, venezolanska terrorister, västtyska vapenhandlare och diverse förrymda nazister. Den svurne antisemiten hade nära kopplingar till både den tyska och den amerikanska underrättelsetjänsten, och ägnade sig därutöver åt allehanda mer eller mindre ljusskygga affärer. Utöver att föda upp kaniner bidrog han med att utveckla Syriens kemiska vapen. Hela tiden jagades han av Mossad och andra rättskipare. Varför skyddades Alois Brunner av den syriska regimen? Vad ägnade egentligen Brunner sig åt under de många åren i Damaskus? Varför blev Brunner aldrig straffad, trots att han upprepade gånger dömdes för de förbrytelser han begick under andra världskriget? I Eric Ericson och Susanna Wallsténs Mannen i Damaskus sammankopplas nutid och dåtid. Utifrån historien om Alois Brunner skapas en berättelse om bland annat Syrien, storpolitik och etik. Under arbetet med Mannen i Damaskus har Eric Ericson och Susanna Wallstén besökt åtskilliga arkiv. De har intervjuat historiker, diplomater, nazistjägare, förintelseförnekare, inspärrade terrorister och många andra. Efterforskningarna har fört dem till bland annat Egypten, Österrike, Tyskland, Frankrike, Marocko och Sikeå.