Narrationens kris

»Han mixar in Jean Baudrillard, Walter Benjamin och Martin Heidegger i sina analyser av selfies och Snapchat, och gör tysk filosofi till ett nutida beat för tanken att dansa till.« Kristofer Ahlström, DN Storytelling står högt i kurs i dag. Så högt att man kan få intrycket att vi återigen berättar fler historier för varandra. I själva verket innebär storytelling allt annat än berättelsens återkomst. Det handlar snarare om att instrumentalisera och kommersialisera berättelser. Det har etablerats som en effektiv kommunikationsteknik, som inte sällan tjänar manipulativa syften. Det handlar alltid om den enda frågan: »How to use storytelling?« Den som tror att produktchefer som fördjupar sig i storytelling utgör en ny berättelses avantgarde misstar sig. »Att leva är att berätta. Människan som animal narrans skiljer sig från djuren i det att hon förverkligar nya livsformer när hon berättar. Berättelsen bär på kraften till en ny början. Varje världsförändrande handling förutsätter en berättelse. Storytelling där­emot känner bara till en enda livsform, nämligen den konsumistiska. Storytelling som storyselling är inkapabel att föreställa sig helt andra livsformer. I storytellingens värld reduceras allt till konsumtion. Därigenom blir vi blinda för andra berättelser, för andra livsformer, för andra varseblivningar och verkligheter. Detta är narrationens kris i storytellingens tidsålder.« ur Narrationens kris