Om straff och fängelser – Om det avvikande svenska vägvalet på straffrättens område

Inget land i världen har den defensiva straffrätt som Sverige har. 1989 genomfördes en straffrättsreform vars uttalade syfte var att så få som möjligt skulle sitta i fängelse. Reformen hade sina rötter i det radikala 1970-talet. Det allmänna sades ingripa för mycket och för kraftfullt mot brottsligheten och därmed skapa brottslighet. Principen ”ju mer man ingriper, desto sämre går det” blev sanningen för dagen. Med hjälp och stöd, medkänsla och omtanke inom ramen för välfärdsstaten skulle de flesta av brottslighetens problem istället kunna lösas. Bakom 1989 års reform stod en liten grupp radikala jurister. Gruppen lyckades. Deras lösningar skrevs in i brottsbalken där de återfinns fortfarande idag. Den här boken sätter in denna grupps strävanden i historien om straff och fängelser sedan början av 1800-talet till idag. Under senare år har det pågått en kamp om kriminalpolitiken. De flesta politiska partierna vill ha en aktiv straffrätt för att komma till rätta med sådant som gängkriminalitet och växande parallellsamhällen med egen justis i utsatta områden. En fråga som boken vill förstå är varför politiken inte lyckas i sina allt mer enträgna strävanden att skärpa kriminalpolitiken. En del av svaret har att göra med 1989 års reform och att en passiv straffrätt har blivit gällande rätt i Sverige. En annan förklaring har att göra med idéarvet. Med de ”tankelåsningar” som 1970-talets radikalism förde med sig. Är det verkligen så att brottslighetens orsaker främst är brister i samhället? Är lösningen på problemen långsiktiga förebyggande åtgärder? I boken granskas en rad ”sanningar” om brottsligheten som tyvärr ligger i vägen för bättre lösningar på problemen vi har idag. Bo Wennström är professor emeritus i rättsvetenskap vid Uppsala universitet. Han har tidigare på Jure förlag givit ut boken "Svensk polis - Pusselbiten som inte passar in".