Påskön

Ett triangeldrama som obönhörligen går mot sin dramatiska kulmen ... Året är 1913. Elsa Pendelton är nygift och på väg till Påskön med sin man och sin yngre syster. Men det är inte sitt livs kärlek hon gift sig med för att trygga tillvaron för sig och systern har hon sagt ja till en äldre, välbärgad man. Han är antropolog och har sänts ut av Royal Geographic Society för att studera de jättelika moai-statyerna på Påskön. Efter ankomsten till ön upptäcker Elsa snart att mannen bedrar henne med systern, men hon upptäcker också sin rätta kallelse att forska om öns språk.  Sextio år senare far Greer Farraday, en amerikansk botaniker, till Påskön för att forska om öns tidiga vegetation. Men det är inte enbart forskningsiver som driver henne. Hela hennes tillvaro är i gungning efter makens död och hon tror att en ny omgivning ska hjälpa henne att få ordning på sig själv och sitt liv. Det blir en kamp på många sätt med den egna oron, med den karga miljön och med illasinnade kolleger. En dag får Greer veta att en gammal kvinna från Europa lever i en grotta på ön ... Två starka, oförskräckta unga kvinnor, som visar sig ha många beröringspunkter, står i centrum den tredje "huvudpersonen" är den fascinerande och mytomspunna Påskön själv. Påskön är en dramatisk, mångbottnad och mycket intelligent roman om kärlek och arbete, tillit och svek, förgången tid och nutid, och om hur människor upptäcker sanningar om sig själva och sina närmaste.