Pioner

Under båtresan tillbaka satt vi och försökte skriva vykorten, det kändes mest som ett tvång och båtens hårda skumpande mot vattnet gjorde det omöjligt att forma en fin handstil. Som vanligt var du klar först. "Det måste alltid vara självklart och på samma gång inte." " Vad?" Jag lyfte pennan från kortets baksida och blicken mot din. "Ja, att ta sin vän förgiven är förmätet, att inte göra det är en förolämpning." "Kanske att ta förgivet med en oerhörd ödmjukhet?" "Ja ,något sånt." Du reste dig upp och gick bort mot relingen. Den största skräcken vi bar inom oss var den andras svek och genom djärva påståenden om vänskap prövade vi varandra. Då det brast slutade vi lyssna. För Helena och Diana innebär vänskapen den högsta och mest förfinade formen av kommunikation och tillsammans gör de upp villkoren för hur vänner ska vara, deras ömsesidiga förväntningar och förpliktelser. Men med högt ställda krav följer även risken att överträda fina gränslinjer, för svek och besvikelser. Under en sommarmånad i Grekland prövas i praktiken detta vänskapens regelverk och efter ett tag visar det sig att deras olika personligheter, behov och önskningar skapar obalans och frustration. Från Helenas sida finns även ett erotiskt begär som frammanar lusten att spränga gränserna och som så småningom tvingas söka sig andra vägar. Hon inleder en relation med en man som de möter på semesterorten och som utvecklas i på hösten tillbaka i den svenska hemstaden. Till en början upplever Helena en spänning och en tillfredställande hämnd på Dianas obesvarade känslor men snart övergår det hela i ett fult maktspel.