Sanningen om Zarah Leander : säkerhetspolisens hemliga aktUpplaga 1

Klicka här här för att se dokument ur Säpos akt om Zarah Leander>> Vad är sant av allt som sagts och sägs om Zarah Leander, vår största diva under 1900-talet? Fortfarande älskad och hyllad i Tyskland, men förtalad och brännmärkt i sitt eget hemland. Tankade verkligen nazityska ubåtar utanför Zarah Leanders gods Lönö vid Bråviken? Hade hon en stor hakkorsflagga undangömd på vinden? Och för vilka spionerade hon egentligen - tyskarna, ryssarna eller rent av de allierade? I över trettio år, mellan 1939 och 1973, betraktade den svenska säkerhetspolisen Zarah Leander som en säkerhetsrisk som måste övervakas. Själv menade hon att hon var politiskt naiv, att hon bara ville sjunga om kärlek och tjäna pengar. 1943, efter att ha spelat in tio filmer och många grammofonskivor, återvände Hitlers mest firade propagandastjärna till Sverige i protest mot att hennes chef, propagandaminister Joseph Goebbels, vägrade betala den lön hon krävde. I Sverige blev hon utfryst och dåvarande Radiotjänst vägrade att spela hennes musik. Men av dokumenten i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning. Två polisutredningar, som förblivit hemliga fram tills nu, friar henne från alla misstankar. Hon var vare sig nazist eller spion. Aktens innehåll avslöjar också att Ingmar Bergmans fästmö, skådespelerskan Karin Lannby, under täcknamnet "Anette" lämnade upplysningar om Zarah Leander. Hennes "spionrapporter", liksom fyra angivar- eller skvallerbrev, finns bevarade i akten. Där finns också utskrifter av avlyssnade telefonsamtal, bland annat ett samtal där Goebbels ringer till Zarah Leander som är hemma på Lönö. Han ringer för att berömma hennes senaste film. I boken publiceras de 50 viktigaste av de 150 dokumenten, som finns i säpoakten, i faksimile. Författaren Bosse Schön menar att Zarah Leander var en "person som stod bredvid". Hon låtsades inte se kolonnerna med deporterade judar på väg mot lägren utanför köksfönstret eller inspelningsstudion. Varje lördag ordnade hon en svensk middag med sill och nubbe på bordet, snapsvisor och barnen Göran och Boel i svenska folkdräkter. Bland gästerna fanns ofta svenska journalister stationerade i Berlin. Flera av dem var upprörda över det som ägde rum i Tyskland, men om någon förde judeförföljelserna på tal avfärdade Zarah Leander samtalsämnet med den så typisk svenska undanglidningen: "Ta en kaka till!"' Sanningen om Zarah Leander är ett historiskt reportage. Bosse Schön har tidigare skrivit de banbrytande och internationellt uppmärksammade böckerna Svenskarna som stred för Hitler och Där järnkorsen växer.