Svärdet i stenen : Den kung som är och som ska kommaUpplaga 2

Den första kompletta utgåvan på svenska Fascinerad av Malorys Morte d'Arthur började Terence Hanbury White berätta historien om kung Arthur och hans riddare på sitt eget sätt. 1938 utkom den första versionen av Svärdet i stenen. Den skrevs om och fogades samman med ytterligare tre romaner till den mäktiga tetralogi som utgavs 1958. Det är en märklig roman om hur en ung pojke, Arthur, fostras till man av den gamle trollkarlen Merlyn. Det är en fantasivärld, ihopfantiserad att existera på 1400-talet och nedskriven på 1900-talet. Sagans värld har trängt undan historiens. Det är Arthur som regerar i slutet av 1400-talet och inte Edvard av York. Rustningarna är från samma århundrade, men de sitter på riddarna av Runda Bordet. Drakar, trolldom och annat oknytt är i full verksamhet. Och här finns också den gamle vise Merlyn, som lever baklänges. Svärdet i stenen är en roman med mycket humor men också med stort allvar. T.H. White jämförde Arthursagan med Aischylos' Orestien. Den femte och sista delen, Merlyns bok, påbörjades i slutet av 1940 och här kan man också ana syftet med hans stora romanbygge, att tjäna som ett motgift mot människans ständiga krigande. Författarens skräck inför det som hände i omvärlden växte till ursinne mot det släkte som förde krig och glorifierade det. Översättning bok 1–4 Jadwiga P. Westrup, bok 5 Lena Karlin Terence Hanbury White (1906–1964) har blivit odödlig genom sin stora roman om kung Arthur och hans riddare, The Once and Future King. Författaren föddes i Indien 1906, studerade i Cambridge och verkade en tid som lärare och ägnade sommarloven åt att skriva. När han fyllde 30 lade han läraryrket på hyllan och flyttade ut på landsbygden. Här skrev han deckare och barnböcker omväxlande med lyrik och böcker om jakt och fiske. Malorys Morte d'Arthur hade länge fascinerat honom, men inte bara som en vapenskramlande berättelse från medeltiden. White fann "att historien var en fulländad tragedi med början, mitt och ett slut som antyds redan i början, och att figurerna är riktiga människor med beteenden som går att känna igen och förutse".