Svensk dikt

1974 spelade Dolly Parton in I will always love you. I juni var den uppe på förstaplatsen på Billboards topplista. 1975 sa hon nej när Elvis Presley ville spela in hennes sång. 1980 spelade hon in den på nytt. Återigen nådde den högst upp på topplistan. Mest känd är nog ändå Whitney Houstons inspelning 1990. När sången var ledmotiv i filmen Bodyguard. Också den här gången en #1 hit. Nya versioner är vardag i musiken. Covern är inte mindre värd än originalet. Och hur katten skulle vi kunna veta vad som är det egentliga ursprunget? Filmer dyker också upp i remakeutgåvor med jämna mellanrum, men i litteraturen är det ovanligt. Så var det inte en gång. Före 1800 var inte geniet avgörande. Sumpen var vanligare än den rena tavlan. Svensk dikt undrar vad som hände med de gamla sångerna. Nästan som om det inte fanns någon författare alls. Om Politiskt våld (2003) ”Att läsa Raattamaa är som att bli uppkallad på scenen i det lappade cirkustältet för att vara med i föreställningen.” Daniel Sjölin, Svenska Dagbladet Om Helgonlegenderna: Väv (2000) ”Riktigt bra böcker blir man inte klok på, i alla fall inte genast. I stället lockas man och förleds, går tillbaka och finner nytt, och när man slutligen tycker sig ha läst färdigt har man ändå en känsla av att någonting blivit förbisett. Någonting som gör att man trots allt vill läsa boken en gång till.” Anna Hallberg, Göteborgs-Posten