Utopi och klarsyn

Claudio Magris bok Utopi och klarsyn består av tidningsartiklar och essäer om litteratur och om det mänskliga tänkandets värld.      Det kommer väl inte som någon större överraskning att Magris i dessa essäer framstår som en synnerligen beläst person. Hans beläsenhet är helt enkelt enorm och sträcker sig från antikens litteratur över pojk- och äventyrsböcker, moderna och mindre moderna klassiker till de nord- och sydamerikanska indianernas, eskimåernas och samernas diktning.      Ett resonemang om Platons syn på konsten kommer lika mycket att handla om Kafka, kommer in på Melville, Flaubert, Dostojevskij, Joyce, Beckett, Montale och Fontane (och rymmer ett par underbara rader om Singer) för att avslutas med ett retoriskt crescendo fyllt av Cervantes, Moseböckerna och Odysséen.      Det är helt enkelt en bok som gör läsaren intelligentare under läsningen.      Magris skriver lika belysande om Hesse som om prärie- och västernförfattaren Sealsfield och presenterar med stor entusiasm den samiske diktaren Johan Turi, som i början av 1900-talet nedtecknade sitt folks historier med hjälp av en dansk antropolog. Magris skriver också mycket intressant om Linné och ganska kul om Strindberg.      En något avvikande essä handlar om den franska adelsdamen Ninon de Lenclos, som hann avverka en ganska imponerande rad berömda älskare och som karlarna var fullständigt galna i också när hon kom upp i åttioårsåldern.      En utsökt betraktelse handlar om vad det är att växa upp vid en gräns, i Magris fall gränsen mellan Öst och Väst. I slutet av boken kommer också några kåserier om skolans värld och om diverse aktuella frågor och ämnen av allmänintresse.      Magris nya bok är en mestadels oerhört tät text skriven med elegant sammanhållna bisatsflätor och proppfull med inslängda allusioner på Bibeln, Dante, Flaubert, Odysséen, Cervantes etc. Det är lysande essäkonst av det lärda slaget, en djup brunn av humanistisk bildning. Claudio Magris är född 1939 i Trieste i Italien och är professor i tyska språket och litteraturen i sin hemstad. I böcker som Donau, Ett annat hav och Mikrokosmos har han visat på det oerhört fruktbara i mötet mellan reseskildring, roman och essä.