Vanlig som vattenUpplaga 1

Under åren mellan 1999 och 2006 kunde man följa medias rapportering om den så kallade "Hagamannen". Utifrån mediernas beskrivning av händelserna, kan man utläsa hur ett mönster av normer och föreställningar växer fram; dessa handlar om manlighet och kvinnlighet, normalitet och avvikelse, svenskhet och klass. Mönstret bildar tillsammans en sorts berättelse om våldtäkt, som i sin tur aktualiserar frågan om vilka röster som kommer till tals och hur dessa formar sättet man kan tala om våldtäkt. I Vanlig som vatten analyseras dessa berättelser om våldtäkt och den teoretiska utgångspunkten är narrativ forskning och diskursanalys som uppmärksammar berättelsens och språkets makt att forma tankens bilder. Genom minnesarbete och självbiografiskt skrivande tillämpas ett reflexivt vetenskapligt förhållningssätt till ämnet där forskningsprocessen och etiska aspekter är centrala. Mona Livholts är universitetslektor i socialt arbete vid Mittuniversitetet i Östersund där hon också är verksam vid Forum för Genusvetenskap.